Guvernören i glasburen

Andra artikeln av två om de japanska kishaklubbarna. Jag skrev dem vid JMK.

Tanaka Yasuos kollegor har slutat komma förbi och hälsa på honom på hans kontor. Det verkar å andra sidan inte bekomma honom nämnvärt. Tanaka Yasuo blev nyligen omvald för andra gången till guvernör i Nagano, ett landsbygdslän i mellersta Japan med två miljoner invånare. Något av det första han gjorde när han var ny på sin post var att flytta sitt kontor, från tredje våningen i länsskrapan, till ett oansenligt litet rum med glasvägg på nedre botten. Det var ett sätt att visa att han menade allvar med sina vallöften om större öppenhet och insyn i länspolitiken. I glasburen, längst ned i huset, kan vem som helst gå förbi och se sin guvernör arbeta.

Nu har politikerna i det regionala parlamentet slutat komma förbi guvernörens kontor, ens för att bara växla några fraser. Det beror säkert inte enkom på glasburen – Tanaka Yasuo är känd som en rätt egensinnig politiker och relationen mellan honom och parlamentet är ansträngd. Han har redan blivit avsatt genom ett misstroendevotum – och återvald i extravalen som följde. Men öppenhetspolicyn – och glasburen för den delen – har varit särskilt kontroversiell.

Ett extra hörn i järntriangeln

Den 15 maj 2001 tillkännagav Tanaka Yasuo vid en presskonferens att han tänkte kasta ut kishaklubbarna ur länsstyrets lokaler. Tre klubbar hade haft arbetsutrymmen där, på skattebetalarnas bekostnad. Nu skulle klubbarnas journalister, som alla kom från de stora dagstidningarna och tv- och radiokanalerna, tvingas bevaka länets politik på samma vilkor som lokaltidningar, tidskrifter och lokala tv-stationer. Kishaklubbarna skaffade andra lokaler och försvann aldrig riktigt, men för de flesta reportrar blev det meningslöst att gå dit. Dessutom, meddelade Tanaka Yasuo, skulle guvernörens presskonferenser i fortsättningen arrangeras av guvernören själv, och inte som tidigare av de sexton medieföretagen i länets kishaklubbar. Något liknande hade bara hänt en gång tidigare i Japan, och då på kommunal nivå, i den lilla turistorten Kamakura.

– Kishaklubbarna har blivit kompisklubbar. Och de hade gratis tillgång till allt här; telefon, fax, utrymmet, till och om personal, säger Tanaka Yasuo, och lägger till att man kanske rent av kan likna journalistkåren vid ett extra hörn på den japanska ”järntriangeln”. Järntriangeln är annars en term som journalister brukar använda, när de kritiserar de nära banden mellan det konservativa regeringspartiet liberaldemokraterna, statsbyråkratin och storföretagen.

Fler infallsvinklar

Kishaklubbarnas lokaler på tredje våningen tömdes, och kopiatorn, faxen och telefonen flyttades två våningar upp till ett nytt presscentrum, öppet för alla och envar. Akahane Yôsuke, reporter på Shimin-Times, en lokaltidning i Matsumoto i mellersta Nagano, är sin tidnings enda utsända i residensstaden. Han sitter på presscentret varje dag, och skriver sina artiklar på en bärbar dator. Hans tidning blev först härom året medlem i en kishaklubb, och innan guvernör Tanaka genomförde sin reform var han utestängd från pressutrymmena i länsskrapan. Det är just de små lokaltidningarna som har vunnit på reformen. Veckotidningarna ägnar sig fortfarande ganska lite åt politik, och frilansarna är försvinnande få. Det sägs att några nyfikna privatpersoner, framför allt studenter, dyker upp ibland, men det är de många lokala dagstidningarna som plötsligt tagit över presscentret. Akahane Yôsuke på Shimin-Times är nöjd med att nu kunna arbeta under samma förutsättningar som reportrar på de stora drakarna. Men vare sig han eller någon annan här tror att journalistiken har förändrats särskilt mycket för att kishaklubbarna försvunnit.

–Vi har kanske fått fler infallsvinklar på nyheter i tidningarna nu när inte alla journalister umgås på samma ställe, det är intressant, säger Maruyama Kôichi, redaktionschef på Shinanomainichi-shinbun (Shinano dagblad). Men, skyndar han att lägga till, om journalister har problem med till exempel likriktning i rapporteringen, så ligger det problemet hos journalistkåren. Lösningen kan inte vara att ta bort kishaklubbarna.

Shinanomainichi-shinbun är Naganos största dagstidning och kanske den som hårdast kritiserat guvernör Tanaka för avskaffandet av kishaklubbarna. Maruyama Kôichi kan räkna upp rader av brister hos kishaklubbsystemet, men han har svårt att förstå varför guvernören skulle lägga sig i det och därmed också beröva hans journalister ett av deras arbetsverktyg. Just för att Tanaka Yasuo så tydligt deklarerat vikten av öppenhet, har han också kommit billigt undan med att avskaffa kishaklubbarna. Men den dag ett nytt, mindre öppet styre tar vid, kommer det kanske att bli enklare att hålla pressen på armlängds avstånd när kishaklubbarna är försvunna.

– Det kan inte vara dåligt att journalister har en direkt ingång till makten. Nu står Tanaka väldigt starkt för öppenhet, men vad händer efter Tanaka? Det är det som bekymrar mig mest just nu, säger Maruyama Kôichi.

”Kishaklubbarnas tid ute”

När kishaklubbarna blev utkastade från styrets lokaler i Nagano skrev Fujita Hiroshi, professor i journalistik vid Jôchi-universitet i Tokyo, i en artikel att han trodde att det skulle ge återverkningar över hela landet. Så blev aldrig fallet.

– Jag trodde det i början. Men skall man se det hela på sikt så tror jag att det kan leda till en mer aktiv journalistkår, säger han. Det blir allt lättare att hitta vägar att nå ut med information direkt till människor eller organisationer. Jag gillar inte allt guvernör Tanaka gör, men det här var ett bra steg. Det kan betyda att journalister tvingas bli mer aktiva och röra sig och träffa folk mer än de gör idag.

När Fujita Hiroshi, med tretton år som utrikeskorrespondent i Vietnam och USA i bagaget, jämför japansk journalistik med andra länders, tror han ändå inte att klubbarna utgör någon större skillnad.
– Om journalister och makthavare umgås gör de det i nog i mindre grupper, och oavsett om kishaklubbarna finns eller inte.
Han menar att kishaklubbarna är ett system som redan överlevt sig självt. Och han tror att deras tid är ute, i alla fall i sin nuvarande form, direkt knutna till myndigheter och verk.
– Om tio år har de nog inte försvunnit, men deras uppgifter har säkert förändrats.

”Medier driver ju inte gärna kampanj mot sig själva”

Nästan på årsdagen två år efter att kishaklubbarna kastades ut samlas fem reportrar, som inte är ute på något särskilt jobb, framför tv:n i det nya informationscentret i länsskrapan i Nagano för att se lunchnyheterna. Huvudnyheten är den mystiska vita sekten som i en lång karavan av vita skåpbilar med aluminiumfolie för fönsterrutorna turnerat mellersta Japan en tid. De har just kommit in i Nagano, och borgmästaren i byn de anlänt till tar emot massmedieuppbådet i gummistövlar och rutig skjorta. ”Ja, inte vet jag om de tror på det där egentligen…”, säger han och ser så bildmässig ut i sin lantbrukarmundering att alla tv-fotografer omkring honom måste ha svårt att hålla saliven på plats. Efteråt står fem reportrar kvar framför tv:n och småpratar om nyheterna och vad som hänt i övrigt.

Det är knappast ovanligt att reportrar från olika tidningar på det här viset samlas på samma ställen och gör samma nyheter. Kritiken som riktats mot kishaklubbar för att likrikta journalistiken har säkert bäring på vilken plats som helst där reportrar umgås. Guvernör Tanaka Yasuo tycker att problemet handlar om lata journalister.
– Jag delar ut mitt mobilnummer och säger åt journalister att de får ringa mig när som helst, men det är aldrig någon som ringer. Politiska reportrar är vana vid att bara kunna sitta och ta emot information. Jag vill gärna se journalister som tar för sig, säger han.
Han döljer inte att han är besviken över hur hans reformer tagits emot av pressen i Nagano.
– Idag, med internet, har snart alla tillgång till samma information – och det verkar det inte som om alla journalister kan förlika sig med. Om jag vore journalist skulle jag skriva om våra reformer och det nya presscentret här, men en del tidningar har förbigått det med tystnad. Men det är klart, medierna driver ju inte gärna kampanj mot sig själva.

FAKTA: Tanaka Yasuo
Född 1956 i Tokyo
Försörjde sig som författare innan han blev vald till guvernör i Nagano för Liberalerna.
Har profilerat sig genom att stoppa flera dammbyggen i Nagano, och genom att försöka reformera japansk regionalpolitik.
Avsattes genom ett misstroendevotum men blev återvald i extravalen som följde. Blev tidigare i år omvald för en andra period.

Kommentera